Westervik Snipe Fleet

Vi, Tobias och Charlotta Chronéer, startade årets säsong under påskhelgen. Då seglas en klassisk Sniperegatta i Italien. Årets regatta lockade 19 besättningar trots en dålig väderprognos. Deltagare kom från Belgien, Italien, Frankrike och Sverige, som representerades av två besättningar.

Första dagen bjöd på sol, svag vind från sydost och sjöar frånväst. Detta gjorde seglingen utmanande. Läflaggan var gynnad i starten vilket gjorde att det var mycket trångt där trots att vi inte var så många på linjen. Vi valde istället att komma iväg i ett fritt spår. Tyvärr hamnade vi sedan i dålig vind från en belgare som bevakade oss. Han lurade oss till ett jättefel och vi stack in i mitten istället för att fortsätt på vänsterkanten och rundande därför som 12:a. Vi lyckades dock segla upp oss på slörbenen (det var olympisk bana) och rundade som 10:a inför andra kryssen som gick sådär och vi höll positionen fastän de framför och bakom ändrade positioner.  Länsen blev tämligen händelsefattig. När vi sedan rundade upp för sista kryssen upp till mållinjen bestämde vi oss att ta den vänstra kanten igen, något var vi ju tvungna att göra. Det visade sig vara ett smart drag då det lyfte rejält för oss när vi sedan slog in i banan. De som låg inne i mitten av banan hade ingen vind alls så vi lyckades minska avståndet framåt ordentligt men i placeringar räknat klättrade vi bara en plats. Efter denna segling, som tog sin modiga tid kallades vi in vilket vi var väldigt tacksamma för efteråt, då den västliga vinden som sjöarna berättat om hela dagen verkligen kom med full kraft. När de lokala seglarna började surra fast sina båtar vid vagnarna och i stolpar gjorde vi samma sak.

Vi var alla nästan säkra på att det inte skulle bli någon segling under dag två och vi fick rätt. Men det var på grund av brist på vind och inte för mycket vind som vi trott. Det blev en lång dags väntan på hamnplanen. Tur att vi hade torrdräkt att njuta iJ

Måndagen bjöd däremot på toppenfina förhållanden och 2 seglingar klarades av i rask takt.

 Första starten var utsatt till 10.05 och vi kom iväg ca 10.15. Starten gick i fullhängsväder och vi hade problem med att få ett fritt spår, resten av seglingen gick ut på att ta igen förlorad mark. Vi slutade till slut 9:a efter att ha gått riktigt bra på sista kryssen då vinden hade mojnat så pass mycket att Lotta fick sitta inne i båten. Det kändes bra att kunna klippa båtar på ren båtfart.

I andra seglingen kom vi iväg riktigt bra på första kryssen och det såg länge bra ut, men vi chansade med att gå för långt ut på vänsterkanten och fick se oss passerad av en hel del båtar. Vi rundade väl 10:a ungefär och lyckades dessutom tappa ytterligare några båtar på första slören. (Vi behöver verkligen lära oss att segla slör, vi tappar allt för mycket.) Vi låg kvar på ungefär den placeringen ända till sista kryssen tog sin början. Återigen hade det lättat ur och vi började gå fort, de fyra båtarna som låg närmast före oss vid rundningen stack ut på högerkanten vilket vi tyckte var konstigt med tanke på att vänsterkanten i princip varit gynnad hela tiden. Vi tog vänstern och vi hade rätt, trevligt att få ha det någon gång också. Vi slutade 8:a denna segling. Efter detta var det bara att inse att tiden runnit iväg och vi måste in i hamn för att hinna hem. Vi hade turen att det inte blev någon tredje segling den dagen. Vi slutade på 8:e plats denna regatta. Den andra svenska båten smet förbi oss och knep den 7:e platsen.

För oss var det bara att flyga hem, tvätta kläder och packa väskan inför nästa kappseglingsresa, denna gång till Florida. Där väntade två regattor med sammanlagt 6 kappseglingsdagar. Den första regattan, Midwinter series, seglas i Clearwater och bjuder på härliga seglingsvatten och en avspänd miljö. Här flyger pelikaner över kappseglingsbanan och delfiner kommer ibland och hälsar på under seglingarna. Det gäller dock att hålla fokus för det är inte helt lätta vindar och motståndet är bland det bästa man kan möta. Vi var här även förra vintern och märkte då att det gav oss mycket bra träning inför sommaren i norden.

Vi inledde seglandet med en 10:e placering vilket var långt över förväntan. Sen gick det mer som väntat. Vi hade svårt att hitta den gynnade sidan av banan vilket gjorde det mycket svårt. Men vi passade på att titta och fråga hur de andra gör för vi åker ju trots allt dit för att få träning mot de som verkligen kan. Efter 3 dagars segling i skiftiga vindar slutade vi på en 17:e plats av de 20 båtar som kom till start. Inte mycket att komma med. Vann gjorde Augie Diaz & Kathleen Tocke. På andra plats kom Andrew Pimental & Julia Langford och trea blev Ernesto Rodriguez & Megan Place.

Efter tisdagens segling var det dags för det sedvanliga packandet och stuvandet för att få alla båtar att komma med till Miami och DonQ regattan. Efter packandet bjöds det på regattamiddag med prisutdelning och tal.

I Miami startade seglingarna på fredagen så på torsdagen finns möjlighet att komma ut på vattnet och leda upp sig lite och känna på vindarna. Om Clearwater bjuder på härlig segling så är Miami snäppet bättre. Här blåser det friskt nästan hela tiden och vinden är något lättare att läsa. Här är det också fler båtar på linjen vilket är trevligt för oss bak i kön eftersom detta också betyder att det är fler som är på vår nivå. Vi hade vissa problem att hålla fart i båten denna regatta, vi fick dock givande tips av segelmakaren George Szabo som vi kan ta med oss hem. Vår totalplacering blev 35 av 48 startande vilket är ett lyft från förra året, detta trots en DNF.

DonQ vanns av Peter &Constance Commette på andra plats kom

Ernesto Rodriguez & Meagan Place. Denna gång fick Augie Diaz & Kathleen Tocke nöja sig med 3:e platsen.

Vi har redan skrivit in nästa års WinterCircut i kalendern, den kan vi bara inte missa.

Nu väntar en fullspäckad säsong här hemma i Norden med EM kval i Göteborg som första stora utmaning. Därefter är det regatta i Espergarde, , Oslo, Norska mästerskapet i Stavanger, EM kval i Motala, SM i Marstrand och sen ytterligare en sväng till Oslo för det sista EM kvalet. Därefter får vi se om vi får följa med och segla EM på Kanarieöarna i december. Man kan alltid hoppas!